Just som en trodde att allt var stabilt och på det klara och stadigt på väg framåt, så raserar allt ihop.

Som en hybris av soliga hopsamlade regndroppar över de ångvarma dagarna kommer det en dag då vattnet måste ner igen, oavsett hur förvånade vi blir, pissvåta, på badstanden med mjuka mariekex och utspädd saft. Bolånestabiliteten, finansvärlden, hårddisken, stresshanteringen, den digitala projektplattformen, tryggheten, hälsan, cornflakesen ur skåpet och direktreklamen rakt ner på hallgolvet i drivor.

Rasar.

Men vad fan? En ställer in sig på en hårt höst, en höst av sköt dig själv och skjut de andra, en höst av skitigt hår och postapokalyptiska mad-max-städer där alla samlar på gamla gem som sin nya valuta när att alla papper är slut. Ställer in på kaos.

Men då blir en återigen motbevisad, all kaosartad hejkom&hjälpmig förgäves. Hyrespengarna tryggade med en småsovjetisk liberal trygghetsfond som alla plötsligt hyllar, EU enar sig för först gången kring en opklistrad kompromiss som får det hela att hålla litet tag, hålla i tanken åtminstone, backupen ordnad, cornflakes till bättre behövande och en värld av ettor och nollor som hör av sig och ser att en mår bra
och läkare som säger “att lite mer mineraler mår man alltid gott av”.

Direktreklamen är om inte för den nya lappen på dörren alltid en möjlig karriärväg om gemen skulle drabbas av inflation de också. Har du höstdeppression? Just i ditt kvarter har vi nu ett speciellt erbjudande för tappade höstlöv att få värma sig av ord. Köp en grundform och få valfri ändelse på köpet.

Ge mig lite motstånd, ge mig lite skitigt hår och lortiga crustpunkare med avsågade hagelgevär som jagar mig genom öknen ed en halvgammal kevin costner i hälarna. Nu är alla snälla. Många av mina vänner är crustpunkare, var crustpunkare, innan de flyttade till indien för att hitta sig själva och försvann. Härifrån. Från tanken på en öken och ett avsågat hagelgevär som aldrig blir realitet.

Ge mig lite poesi och ensamma nätter för fan. Min hybris kostade mig en reva i handflatan över en hoppfull genväg. Några säkrande DVD-skivor, mineraler och veckokuponger. Den risken kan jag leva med, när spekulanterna faller som regndroppar från skyskraporna. Det kan jag leva med, när jag går ner i vattnet och värmer mig från samma regndroppar. Det kan jag leva med, när jag ser hur även höstlöven lägger sig mjukt på marken.

Publicerat 2008-10-16 klockan 1:06