när ska du titta ner i ytan och se att
hjälte blir inte den som gör rätt
konstnär blir inte den som gör rätt
poet blir inte den som gör rätt
vilsen blir den som har rätt

vilsen och ångrad och korrigerar
när rätt blir fel igen och vågorna vänder

när ska du titta ut dig i ögonen och se att
ögon inte är till för att se mig med
de är till för att känna när nån petar dig i dem
och vi petar dig i ögonen
vi petar och petar och petar
för att de ska se klarare
men allt som kommer är tårar
rispor och ögonsnor
och vi tröstar dig med att hon vet
att ögon läker fort
gör dem

när ska du pilla dig i näsan i naveln i örat
mellan tårna mellan bena mellan skinkorna
och se att det är samma sak där idag som igår

när ska du sluta omformulera dina visitkort
och istället äta dem

Promenader i skrymmande städer
fyllda med liv
fyllda med död
fyllda med ett vimmel av människor
fyllda med gator i rutnät
parkeringsplatser i rutnät
spindlar i rutnät, meloner i fruktdiskar med rutnät
fyllda med zebraränder, gatstenar, gatufåglar och flygande musikanter

ansikten fyllda med kemikalier och plastsplitter
garderober fyllda med skor
handväskor fyllda med gulliga små djur
hundögon i fotoblixtar fyllda med lögner om framgång
 och upprättelse och fyllda med statement
my rides fyllda med pimp

lägenheter där ingen nånsin varit
fyllda med kreditskulder som ingen nånsin betalat
broar och kajer fyllda med desperata fiskare väntar på napp
barer och partajer fyllda med desperata fiskare som letar efter nån att
hälsa på dem i lägenheter
där ingen nånsin varit
vaginor fyllda med vilsna spermier och kemiska hormoner
penisar fyllda med… hästskit

närmiljöer fyllda med våld och förnekelse och IKEA-möbler
löpsedlar fyllda med spökhistorier fyllda med våld, sex
  och krönikor fyllda med…  hästskit

kollektivfordon fyllda med vilsenhet och gapande fiskmunnar
 fyllda med idioter, fyllda med gemenskap
 fyllda med förnekelse & ensamhet
   på nerkissade säten av tystnad
Promenader i skrämmande städer
fyllda med mörka gator, gula lappar fyllda med spökhistorier,
nyhetssajter, Efterlyst, händer fyllda med nycklar och tårgaspatroner

fyllda med människor som smälter nedför gågator
smälter som mordiska framtidsåterkommande Terminators två

fyllda med ridande poliser och hundra-sjutti-plus-hästar
 fyllda med skygglappar och batonghölster
 fyllda med feodala referenser
 fyllda med lydnad och underkastelse
fyllda med urinoarer där någon kissat utanför
 i en protest mot allt som inte är
fyllda med ersättningsbussar fyllda med otrevligt klagande resenärer
  och hotade servicevärdar

Promenader i skymmande städer
fyllda med fönster som slocknar, ett efter ett, i takt med de tändande gatljusen
fyllda med människor, solar som duvor på kajen
  lyfter, går hem, en efter en, som lyftande… duvor
fyllda med popband popband och debutskivor, och hybriska karriärsdrömmar
minskade ska skatter och ökande parkbänksfyllor
och trappuppgångar och övernattning i sporummet
fyllda med fimpar intrampade tuggummi och ersättningsbussar
   mot absurdumdikter mot… vem vet

fyllda med klickande skor och svidande hälar
 blodblandat snor och svindlande hälare
fyllda med plankstek och stor stark för… 42 kronor
 eller en Cosmo och en Tallisker, 18-årig
fyllda av…
 ”inga jordnötter till det, tack”

Blod på torr hud
rör sig i jämna stigar
som promenader genom skogen

På våt hud
rör sig blodet
på ett väsande läckande sätt oberäkneligt
som en skogsbrand genom skogen

Mängden blod kanske ökar något, hastigheten, men
men effekten visuellt
är förödande

Du, förtvivlade
lyssna aldrig på predikande poeter
allt de säger är dikt
bara en dåre (pucko) skulle tro
ett enda ord

Du, förtvivlade
lyssna inte på mina dikter
allt jag säger är dikt
jag ljuger dig rakt ner i ansiktet
du förtvivlar mig
du borde nog gå nu
lyssna inte mer

lyssna inte på de som säger
att undergången är här
deras undergång är din parad
putta de jävlarna nedför såpade glapptrappor
sför stukade fötter

lyssna inte på de som säger
att undergången är här
om inte deras undergång är din parad
är det också din undergång
De skriver dig på näsan!
putta de jävlarna nedför såpade rutschbanor
ner i glasmontrar fulla med stekflott

Du, förtvivlade
lyssna inte på de som säger att allt är lugnt
om allt var lugnt
skulle du inte va förtvivlad

du kan inte rå för
vad deras inre röster ljuger om

lyssna inte på din inre röst
du är förvivlad

lyssna inte på de som säger att du är hopplös
du är värdelös
men inte hopplös

ditt hopp är en sönderborrad barkbåt
i en trättmaskin
håll fast vid det

det är det enda hopp du har
Du, förtvivlade
skriv inga brev, inga dikter
ingen annan har lösningen på dina bekymmer
och ditt lösningsmedel är, om du hittar det, verkningslöst

Du, förtvivlade
vad du behöver just nu är en vän
du skulle ge vad som helst för en vän
ge ditt liv till en vän så kanske du finner att
delad glädje är halt
och du är lurad

göm dig, göm dig
göm dig, göm dig

göm dig, göm dig
göm dig

så kanske ingen märker
att du är helt förtvivlad

när jag för första gången

på tredje våningen

kröp ner i hennes blodiga lakan

hade jag ingen aning om

att det skulle sluta

såhär

mitt hår står som en viltolycka på busshållplatsen tre trappor ner

han som senare hoppat av stirrar nervöst och flackar när jag artigt visar honom före ombord

aldrig blotta nacken din jävel aldrig blotta

lukten av järn och gammalt lik sitter kvar, trots tvättningen

sitter i håret sitter i huden sitter i porerna

där jag aldrig riktigt kommer åt

om jag inte gnuggar med svinto och stålborst

där jag inte riktigt kommer åt

blotta aldrig nacken din jävel

och han sätter sig tidigt så jag kan fortsätta bakåt

vara den som ser, som vet, som inte blir iakttagen

när jag somnar till den tatuerade nacken jag flåsar i

när jag somnar till

är jag levrade halvklibbiga sår som gnider sig mot benen

när jag somnar till

är jag killen som alltid ställer upp, aldrig ställer till

när jag somnar till

är jag såren, salvan, kniven
skidmasken från fredag-den-trettonde

ett paket med stålull som gör alltid bra igen

när jag somnar till

är jag nassen som sparkar mot huvet

är jag kuken som pressar sig in i smärtan och oskulden

är jag mardrömmarna, den upptagna tvättiden

och de tomma flaskorna i tvättkorgen

och det ringer till

och jag vaknar

och jag är behövd igen

bedövad igen

är jag två zoloft och tisdag klockan fem är jag

kniven och salvan men inte såren är jag stålull

och befriande doft av lacknafta och hoppfullhet

är jag den sista utvägen,

kärleken, räddningen och revolutionen

porer har en jävla tendens att dra tills sig massa skit tänker jag

river över huden river under vinterjackan

tre påsar påsklämmare i pastell

tre påsar påsklämmare i pastell tack

tre påsar påsklämmare

och jag trär påsen över huvudet

knyter åt handtagen bakom nackstödet

klämmer påsen med påsklämmare i pastell

och när jag går av

och andas frisk luft

är jag den sista utvägen,

kärleken, räddningen och revolutionen

när jag för andra gången inte vet

att det ska sluta såhär

”Vad var det egentligen mellan er?”

om och om igen, detta eviga tjat
kring ämnen som först nog
borde tas mer privat

men
mellan oss var det två å en halv mil, knappt
tre år & två syntetiska duntäcken
det var varmt pirr i magen och nyfikenheter
det var inbjuden vänskap och konstigheter
nån gång knappt nåt alls och igen lite till

men nu
”Vad är det mellan er nu?”

mycket mer än nånsin tidigare
sexton timmar & sju byten
en hel tidzon och klippiga berg
får, hästar, höglandskor med toviga frisyrer
saknande tankar och varmt pirr i magen
kärlek och magi från ett hemligt trollspö

en bussruta

(ting!)

en kur där solen bekämpar fuktskadorna
två stängda ögonlock, log
såg
två rödkantade glödögon, ett
leende

höll tillbaka alla tårar
som smet undan och föll

småpuffande moln av ånga
när saltvattnet
möter solheta gummilister
faller ifatt med svettdropparna
från hårfästet

planet lyfter
med avståndet kommer trycket
i öronen
andnöd
en pint saknad
och åtta miles längtan

syrgastuber kommer vid nödläge
att fällas ner framför era huvuden
syrgastuber kommer vid nödläge

tuggummi hjälper mot tryck i öronen
nostalgi och minnen kan
delvis bota saknad

men andnöd
kräver faktiskt syrgas
& det får man inte på begäran
när man flyger med
lågprisbolag

bagaget måste röntgas
alla vassa föremål och starka
känslor
kommer hädanefter omhändertas
utan undantag

du får inte medha kärlekar, handgranater
eller syrgas ombord

men sen?

”vad ska det bli mellan er?
vad ska det bli sen?”

snart
ska det bli allt

och
ingenting mellan oss

Schabraket i betong bland alla ljusen, husen
och busstidtabeller i centrum
än en gång öppnas portarna
än just när
min hand nått handtaget
taget trots mina brukade stämband
öppnar det funkisstinkande stadsbiblioteket
upp sig i pliktfylld folkhemsanda

Tusenden av muntliga seder
sagor runt eldar och trumhinnegnistor
tragiska pjäser och lyriska
traditioner

allt har sin pränt i litteraturens högborg
allt har sin plats under det höga taket
och från det höga taket
faller en märkbar skylt
som pressar mig rakt
ner i halsen

Shhhhhhh!

för som, alla vet, är bibliotek
inte böckerna palats
blott
deras fängelse.

Strupen hulkar
viker mig över återlämningsfacket
spyr upp tystna
den skylt som tvärat sig mellan stämbanden
och hyllorna vittrar stanken av estradgalla

kniper ihop böckerna i kyskhet
och binder dom från att fläka ut sig
från att göra bort sig
och verbaliseras

Shhhhhhh! skriker betongbyggnaden
Shhhhhhh! skriker kultur- och fritidsnämnden
Shhhhhhh! skriker bibliotekarierna
och böckerna tiger lydigt i sina celler
för som vi alla vet
är bibliotekarierna
inte böckernas tjänare
blott deras plitar

litteraturen lindas i lydnad
i kontrollerade miljöer
permissioner enligt tusen regler och förordningar
eller varslas som rymning

En trött tjej har somnat i gymnasielitteraturen
slukad av boken
Två gubbar spelar schack och skrattar
med trasiga tänder

Lasse Anrell tjuvkikar från hylla HC117A
blicken mot horisonten
längtar ut till friheter, att släppa
ordet fritt

Böcker på CD och kassett
förvaras i täta fodral
först när dom rastas får de spelas
i frihet får dom låta

Jag lyfter på mig och hyllmeter
pustar ut omkring mig
revoltören går mot utgången
böckerna tiger skrikande bakom mig

Shhhhhhh!

för som alla vet är bibliotek
inte böckernas palats
blott
deras fängelse

Ytterligare en protestsång om att rädda världen

det sjunger i rälsen när tåget glider in
melodin går i A-dur
om man ska lita på mitt gehör
och det ska man
just idag Continue reading →