Nytt nytt nytt!

Efter fyra år var den nån som frågade mig om min hemsida. Då kom jag på att jag hade en. Nu är den uppdaterad. Med poesigrejer också.

Ytterligare ett SM i poetryslam

Jag och Martin är bussgrannar på väg hem från Göteborg. Vi har varit på SM i egenskap av slamrävar. Ingen tävlan, inget arrangerande. Bara titta, prata, lyssna, äta choklad. Martin var med lite mer på riktigt, jag halkade bara in spontant på finaldagen, för att släcka den värsta poesitörsten.

Sist vi åkte den här bussen, för sju år sen, hade vi precis varit på SM. I Göteborg. Det förra. Martin, Matilda och jag. En långweekend i Göteborg ledde till tunga metafysiska synteser, Dödsstjärnan skapades. Två östgötska musikscener drevs redan av Matilda och Martin i olika konstellationer, så nu trängde vi in poetryslam i programmen på Elsas hus och Café Swartz. Så började det hela som arrangörsgrupp. Vi hade redan uppträtt ihop med gemensam föreställning någon månad tidigare, så att fortsätta under gemensamt namn kändes naturligt. På samma scener hade vi trängts och mötts sen innan.

Under årets SM tog vi det lite piano, inte bara för att Matilda var i Stockholm, utan att det är så grymt att få inhalera poesi, helt utan egen inblandning, sönderhetsade tävlingsnerver eller körschaman med intvingade håltimmar för reptider. Niklas vann, lag Moriska vann. Allt det där kan ni googla. Men inte allt annat…

Jag missade min favorit Dennis Renfors egna absurdistiska dikter under kvaldagarna, men fick några sjukt goda doser av honom i lagfinalen, ihop med stockholmsbaserade laget Underjordiska. I laget fanns också My Vingren, som med ashårda dikter pungsparkade sig till finalen, där hon tågade upp på scen till tonerna av Maskinens Krossa alla fönster. Sveriges just nu tredje officiellt bästa scenpoet.

Till final kom även kära Vilgot. Vilgot Åkerblom från Linköping, som numer är i exil nånstans uppe i Norrland. Linköpings smala gränder blev nog för små, för Vilgot har växt otroligt och visade med sina dånande verser att han kommer vara farlig nu och även i kommande mästerskap…

Kändes skönt att va med lite på mitt.. kanske nionde svenska mästerskap. Och ni som tänker gå på nästa års SM i Malmö, glöm inte att komma långt innan finalen och se på bra och mindre bra poesi. Utanför finaldagen går det att hitta sina egna små skugga favoritpoeter, allt enligt devisen “the best poet always loses”.

snurra fötterna

mitt ben i vinkel min fot över knät snurrar. Snurrande fötter är som små barn. Tanter vänder sig o småler efter den. Snurrande fötter i småfrusna skor för att de tjocka tar så lång tid att gräva mer sig i. Känns såna stunder som om jag inte var vuxen, precis som alla andra känner när de kommer på sig själva med att va sig själva. Påkommen. När jag blir stor ska jag bli smålänning tänker jag. Då ska jag bli en tant som åker tåg på jakt efter snurrande fötter att småle åt.