Nytt nytt nytt!

Efter fyra år var den nån som frågade mig om min hemsida. Då kom jag på att jag hade en. Nu är den uppdaterad. Med poesigrejer också.

PechaKucha-poesi! 3/12 – 2013

Idag kommer jag, Anna Nygren och Martin Johnsson vara med i PechaKucha, under namnet Manulernas Återkomst. Vi kommer dock inte föreläsa utan göra nånting poetiskt och stressigt och med bilder löpande bakom oss.

PechaKucha är en presentationsform där föreläsaren visar 20 bilder, vardera om 20 sekunder och säger nåt till varje bild. Hela föreställningen är alltså 6 minuter och 40 sekunder för vår akt, men jag har ju dragit över mer än så med mina egna dikter när jag tävlat i poetryslam, så vi får ju se hur det går när vi tre ska hålla oss i skinnet på scenen. Sa jag hålla i skinnet? Nej, vi kommer såklart spåra ur. Det är väl planen. Ses där.

 

https://www.facebook.com/events/583529348380035/?fref=ts

Ytterligare ett SM i poetryslam

Jag och Martin är bussgrannar på väg hem från Göteborg. Vi har varit på SM i egenskap av slamrävar. Ingen tävlan, inget arrangerande. Bara titta, prata, lyssna, äta choklad. Martin var med lite mer på riktigt, jag halkade bara in spontant på finaldagen, för att släcka den värsta poesitörsten.

Sist vi åkte den här bussen, för sju år sen, hade vi precis varit på SM. I Göteborg. Det förra. Martin, Matilda och jag. En långweekend i Göteborg ledde till tunga metafysiska synteser, Dödsstjärnan skapades. Två östgötska musikscener drevs redan av Matilda och Martin i olika konstellationer, så nu trängde vi in poetryslam i programmen på Elsas hus och Café Swartz. Så började det hela som arrangörsgrupp. Vi hade redan uppträtt ihop med gemensam föreställning någon månad tidigare, så att fortsätta under gemensamt namn kändes naturligt. På samma scener hade vi trängts och mötts sen innan.

Under årets SM tog vi det lite piano, inte bara för att Matilda var i Stockholm, utan att det är så grymt att få inhalera poesi, helt utan egen inblandning, sönderhetsade tävlingsnerver eller körschaman med intvingade håltimmar för reptider. Niklas vann, lag Moriska vann. Allt det där kan ni googla. Men inte allt annat…

Jag missade min favorit Dennis Renfors egna absurdistiska dikter under kvaldagarna, men fick några sjukt goda doser av honom i lagfinalen, ihop med stockholmsbaserade laget Underjordiska. I laget fanns också My Vingren, som med ashårda dikter pungsparkade sig till finalen, där hon tågade upp på scen till tonerna av Maskinens Krossa alla fönster. Sveriges just nu tredje officiellt bästa scenpoet.

Till final kom även kära Vilgot. Vilgot Åkerblom från Linköping, som numer är i exil nånstans uppe i Norrland. Linköpings smala gränder blev nog för små, för Vilgot har växt otroligt och visade med sina dånande verser att han kommer vara farlig nu och även i kommande mästerskap…

Kändes skönt att va med lite på mitt.. kanske nionde svenska mästerskap. Och ni som tänker gå på nästa års SM i Malmö, glöm inte att komma långt innan finalen och se på bra och mindre bra poesi. Utanför finaldagen går det att hitta sina egna små skugga favoritpoeter, allt enligt devisen “the best poet always loses”.